Ibland när en människa beter sig riktigt illa kan personens egen dumhet framgå på ett sätt så att en situation blir komisk. Speciellt komiskt blir det när denne människa predikar om människovärde utan någon som helst insikt om hur korkat han själv beter sig. En vän till mig bekantade mig med följande utryck:
”Du behöver inte stå här och bevisa din dumhet: Det räcker med att du öppnar munnen.”
Ett mycket starkt och arrogant uttryck förvisso men ibland är det sant.
Jag ska berätta om en händelse som tilldrog sig för närmare trettio år sedan.
Min far och jag var på väg hem från jobbet. Vi satt på pendeltåget och skulle kliva av vid Spånga station.
När vi kom till Sundbyberg steg det på en ung man. Han hade en läderjacka och såg ut som ett mellanting mellan knutte och punkrockare. Stupfull och aggressiv ställde han sig och predikade om människors värde. Han var starkt rasistisk och pratade om svartskallar som kommer hit och tar våra jobb och att vi minsann ska ta till krafttag för att slänga ut dem. Sverige åt svenskarna o s v. Atmosfären blev väldigt tryckt. Snabbt kunde nog fler än jag konstatera att han inte tillhörde den högre intellgenseliten. Han hade inte mycket att komma med utan stod på pendeltåget och gjorde bort sig fullständigt.
. Alla schvartskallar kan dra åt helvete. Må fan ta´rom. Schverige åt schvenskarna!
- Du gamla du fria du fjällhöga nord…
Han skränade på och stod och häcklade invandrare, trots en och annan protest från medpassagerarna
På sin axel balanserade han en stereokassett-radio stor som en resväska.
Han skulle låta sanningen tala genom bandspelaren och tryckte på playknappen. Ur högtalarna ljöd komikern Roffe Bengtssons gamla klassiker ”Ytlänningen” och det var i detta ögonblick komiken uppstod. Han stod och garvade och kom med sina utfall om invandrare men förstod uppenbarligen inte innehållet i Roffe Bengtssons monolog.
- Jaa, men dom e dumma dom där yt-utlänningarna.
De hör man ju på snacket… jag försår inte vad dom säger…så dumma e´rom,
Nä men man e svensk va.. man e… tolerant, generös, lojal…
man sätter sig över sånt där va’.
Man vill ju inte slå´rom på käften… man skulle slå´rom på käften…
Monologen dånade inne i vagnen och han stod och fyllde i texten. Han hade uppenbarligen hört den många gånger utan att förstå ironin i texten.
Han stod där och skränade om ”jävla svartskallar” och att vi skulle slänga ut dem ur landet. De tog våra jobb osv..
För den som inte har hört ”ytlänningen” kan jag berätta att den driver rejält med våra fördomar. Ett tydligare sätt att bevisa sin dumhet har jag inte upplevt. Den unge mannen spolade tillbaka bandet, som för att understryka sin dumhet. och spelade om den igen. Man måste ju vara säker på att hederligt folk förstår att det är något speciellt med att vara svensk.
När han klev av vid Spånga station ljöd ”Ytlänningen” över perrongen där han vinglade fram och skrek ”jävla svartskallar” och ”Sverige åt svenskarna.” Samtidigt gick han och viftade med en kniv och garvade
Ur bandspelaren hördes Roffe Bengtssons röst säga:
- Man e svenska va. De e man. Å man e inte dum… Huu.
I sin tragik var det komedi på hög nivå och min far och jag gick småskrattande hem för att äta middag.
Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply