Det var kris i symfoniorkestern. Det kostade otroligt mycket att hålla igång den och biljettintäkterna täckte inte alla kostnader. Den högste chefen var med vid en repetition och stod och funderade över vad man kunde spara in på och om man kunde effektivisera orkestern.
Han konstaterade att många musiker var overksamma under stora delar när ett musikstycke spelades. ”Det går ju inte att ha två slagverkare som sitter och ingenting gör större delen av en konsert. Kan man spela virveltrumma, borde man även kunna spela tympani” Så chefen plockade bort den ena slagverkaren.
Träblåsarna bidrar inte heller med mycket mer än att dutta lite då och då”. Chefen visste att mässingsblåsarna kunde ”fuska lite” på träblåset och gav dem därför delade tjänster. Han tjänade lite pengar på det eftersom de bara fick full lön för det instrument de var anställda att spela.
När mässingsblåsarna ”fuskade” på träblås fick de nöja sig med vikarielön som obehörig musiker. Dessutom sparade han in åtta heltidslöner när han sparkade träblåsarna. Cellisterna fick också dela sina tjänster mellan att spela både cello och kontrabas. Fyra kontrabassister entledigades. Man möblerade scenen så att cellisterna skulle hinna springa mellan cellorna och kontrabasarna.
Någon extratid till repetitioner kunde det inte bli frågan om för det rymdes inte inom arbetstiden och övertid var det inte heller tal om. ”Ni fixar det här” skrockade chefen. Det blev ett virrvarr när det plötsligt saknades basstämmor och cellisterna helst skulle vara på båda ställena samtidigt. Chefen delade helt sonika upp cellisterna på hälften så den ena halvan fick spela kontrabas. De fick ett vikarieförordnande (det kunde kanske bli meriterande) med vikarielön som obehörig musiker och se… Chefen sparade in lite till
Efter en tids repetitioner var det dags för den första konserten. Orkestern hade en dirigent som dirigerade musiken och så en personaldirigent (chefen själv) som stod och beordrade musiker hit och dit för att fylla alla luckor där det fattades musiker.
Chefen hade fått en fin bonus av högste chefen för att han lyckats med att hålla budget och var mer än nöjd.
I smyg hade chefen laddat en cd-spelare med Rickard Strauss ”Ein heldenleben” som han beordrat ljudteknikern att mixa in i ljudbilden för att ge ett fetare ljud, när orkestern framförde verket. Han hade spelat in generalrepetitionen. Dirigenten var invigd i det hela och hade blivit lovad fem kompdagar för besväret.
Konsertlokalen började fyllas på med en förväntansfull publik och salen var fullsatt när konserten skulle börja och arbetsmiljöverkets generaldirektör satt med stor förväntan på parkett och såg fram emot en stor musikupplevelse.
Nu var det så illa att Hitz for kidz råkade ligga i cd-fodralet (frugan hade lagt dit det som ett practical joke) så istället för ”Ein heldenleben”, blev orkestern ackompanjerad av ”The ketchup song”.
- Förbannade kärring, sa direktören högt för sig själv.
Samtidigt pekade dirigenten, som var högröd i ansiktet fuck you till direktören. Ljudteknikern råkade i sin iver trycka på en tremoloknapp (ett studseko) och ”The ketchup song” spelades i canon för den den chockade publiken. Till sist fick han stopp på cd-spelaren. Vid det laget var samtliga orkestermedlemmar röda som tomater i ansiktet, vilket på sitt sätt passade till ketchupsången
Efter fadäsen fick publiken bevittna hur en massa musiker rände runt och spelade på instrument som de inte behärskade istället för att få hålla sig till det instrument de var bra på. Generaldirektören för arbetsmiljöverket blev raskt upptagen med att beordra en inspektion av arbetsmiljön.
Ett problem som uppstod i ett av verken orkestern skulle framföra var att det var en passage där det behövdes två slagverkare som spelade virveltrumma och tympani.
Chefen, som stod och dirigerade runt ”vikariepoolen” under konserten, visste att en av violinisterna var en gammal hårdrocktrummis. Det hade han fått veta när de hade medarbetarsamtal. Han beordrades att springa upp till virveltrumman samtidigt som den andra slagverkaren sprang bort till tymapnipukorna när de kom till passagen där det behövdes två slagverkare. En flöjtist som just då var overksam fick springa upp och spela violinistens stämma (det lät apa). När flöjtisten hade ryckt in och spelat fiolstämman hann han inte tillbaka. Det märkte en trumpetare och sprang fram och slängde flöjten till sin ägare, som precis hann spela sin truddelutt.
De vikarierande träblåsarna hade fått med sig fel noter eller rättare sagt; noterna hade bytt plats med noterna för mässingsblåset. de fick ta sina träblåsinstrument och springa till podiet för mässingsblåsinstrument. De första tre takterna missade samtliga musiker men sen så funkade det hyfsat. När de skulle spela sina mässinginstrument fick de springa med sina instrument till podiet för träblåsinstrument där mässingsnoterna fanns.
Slagverkaren som skulle bort till pukorna råkade få med sig trumstockarna så violinisten fick försöka att spela passagen med händerna. Ett rörklockspel skulle användas när slagverkaren var upptagen med att spela virveltrumma. Chefen ryckte in och gjorde sin insats i fel tonart (han är inte musiker). ”Nä nu jävlar”, tänkte förste-violinisten, som tillika är fackombud. De här ska jag ta upp i samverkansgruppen.
Konserten fick dåliga recensioner i tidningarna och publiken började svika. För varje konsert kom det färre och färre.
Många musiker blev sjukskrivna och chefen fick hyra in musiker från en lokal symfoniorkester ute i förorten. Musikerna var glada amatörer och kämpade för att kunna utföra sitt jobb i den nya slimmade organisationen.
Kön till företagshälsovården blev längre samtidigt som chefsdirigenten blev vansinnig på att kvaliteten på musiken var usel och sa upp sig.
Till sist stod chefen inne på kontoret hos sin chef och blev avskedad.
Nya musiker anställdes men de krävde högre löner eftersom de hört att lönespridning gynnar löneutvecklingen och se…
Där sprack budgeten igen och den nya chefen fick en idé…
Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply