… Fundera över vad det står för. Själv tänker jag på min barndoms jular, en häftig resa som väntar, en myskväll med mina barn eller en romantisk date med min käresta. Det är härligt när förväntningar infrias och blir som man hoppades på eller till och med bättre. Dessvärre är det ju inte alltid så eftersom förväntningar ofta lever sida vid sida med illusionen; det vill säga det man hoppades på uppfylldes inte och man blir besviken. Det illusoriska spelar dig spratt.
Att ha förväntningar är något djupt mänskligt. Man kan gradera det i; förhoppningar, önskemål, förväntan och krav. Alla är de nyanser av att man vill något, vill ha något eller vill att något speciellt ska hända. Dessa nyanser ger dock väldigt olika budskap. Själv tycker jag att det är mycket trevligare när en person uttrycker en önskan än ställer ett krav. Att önska något ger en ödmjukare signal till den som tar emot önskemålet till skillnad från den som kräver. Krav känns mer kantigt och hårt. Det är hur man uttrycker sig som gör skillnaden. I andra sammanhang måste man ju självklart ställa krav. Konstigt vore det om det bara var önskvärt att man blev godkänd på teoriprovet när man tar körkort eller att det är önskvärt att betala skatt.
Det är emellertid förväntningarna i mellanmänskliga relationer jag har svårt för, när människor kräver, begär och tar saker för givet. Förväntningar är också egna hjärnspöken och vad man tror att andra kräver av en. Det är en stor källa till missförstånd. Därför är nyanser och tacksamhet så viktigt.
”Besvikelsen stiger i takt med förväntningarna”, skrev jag en gång i ett filosofiskt ögonblick och det stämmer väldigt bra för det mesta. Jag syftar givetvis på när önskningarna inte infrias. Nyansen av din önskan har sin motsats i besvikelse om det inte blir som du vill.
Samtidigt är förväntningar många gånger en förutsättning för att nå någonstans i livet. Vill man något så krävs det också något. Vill du få kärlek, måste du själv ge kärlek och vårda den. Du måste också tygla ditt ego, då krav göds av begär, som lätt handlar om att det viktiga är dina förväntningar. Det är en smärtsam paradox. Man blir inte heller världsmästare på 100 meter utan krav på sig. Man måste sträva och kämpa oerhört hårt för att nå dit. Har man sedan världsmästartiteln, kommer förväntningarna per automatik och man har något att leva upp till. De givna förutsättningarna i livet är i många avseenden att prestera och leverera för att andra ska vara nöjda. Självklart ska även du själv vara nöjd men i denna interaktion med andra finns alltid besvikelse.
Att tona ner sina förväntningar och vara tacksam är en bra kompass i livet. Du har det kanske bättre än du förstår själv om du ”tittar efter”.
Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply