En kväll för många år sedan satt jag på Mc Donalds och åt hamburgare med några vänner efter ett biobesök. Något kulinariskt äventyr var det inte men en hamburgare smakar ju exakt vad man kan förvänta sig på Maccen oavsett var i världen man befinner sig och det gör ju att man vet vad man får. Ibland kan det rentav smaka gott och så var det vid detta tillfälle. Restaurangen ligger på Vasagatan i vår kära huvudstad och miljön i den sena timmen skräpig med obefintlig mysfaktor. Strax bakom oss hörde jag två män som liksom vi satt och njöt av sin måltid.
-Den här var varm, sa den ene av dem.
-Jaa den var god, svarade den andre.
I mitt stilla sinne höll jag med dem och tänkte att det var fler som mellan varven kunde njuta av en hamburgare. Jag kände smaken av en vällagad Mc Feast och njöt… precis som männen bakom mig.
Jag och mina vänner satt och pratade och hade trevligt och fäste ingen större vikt vid männen som satt bakom oss. De fortsatte att prata om välsmakande pommes frites och läsk som inte var avslagen.
Plötsligt reser sig en av männen och går fram emot soptunnorna. Av klädseln att döma antar jag att han är uteliggare. Han öppnar luckan till soporna och börjar rota runt.
- Ööh Berra kolla här. Här hitta jag en halväten Big Mac. Vill du ha den?
-Faan vá schysst Sigge. Finns det nåt å dricka där?
- Ööh Vänta! Få se nu… Jorå här finns en mugg mé cola.
- Sigge vi har en jävla tur idá. Mmm fan vá gott mé cola. Den här vánté så avslagen heller. Schysst!
Aptiten försvann på ett ögonblick för oss alla tre och vi lämnade restaurangen i det snaraste.
Ibland letar sig händelsen tillbaka till mig och jag tänker på den misär de här två männen levde i, när överlevnad för deras var att leta efter mat i soptunnor. Där satt de mitt bland vanligt folk och njöt av halväten slängd mat som de letat fram bland sopor. Det var mat som andra betalat för och av någon anledning inte ätit upp utan slängt. Det är en verklighet vi inte gärna vill kännas vid.
Kanske kan det bli en påminnelse om att vi tar mycket för givet. Det ger bilden av en överkonsumtion och frågan är om det bara är det faktum att några letar efter mat i soporna som fick mig att tappa aptiten eller är ett annat skäl att det i denna situation blir uppenbart att vi har ett samhälle där vissa inte får plats?
För dem finns inget skyddsnät som bär upp dem i sin utsatta situation.
Deras närvaro på Mc Donalds denna kväll påminde oss om att alla inte har en plats i välfärdssverige och blir som en nagel i ögat. Misären letar sig in mitt i Jämerdalen och provocerar oss välgödda medelklasssvennar och skakar om oss lite…
Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply