Den första och andra mars stannade Dream Theater till och spelade sin mest ambitiösa produktion The Astonishing i sin helhet. Jag valde att gå på konsert nummer två och Cirkus var denna kväll fullsatt med en förväntan hängande i luften. Det är ett bevis på ett stort artistiskt mod att spela en Rockopera som tar över två timmar att genomföra. Både berättelse och musik tar tid att sätta sig in. Musiken är väldigt krävande att lyssna på och det kan ibland bli som att de slår knut på sig själva. Därför är det viktigt att se till helheten
Dream Theater har förmågan att skriva och spela ”mainstreamlåtar” och skulle kunna flirta med en betydligt större publik om de ville det men det är där som artisteriet, musikaliteten och konstnärligheten får gå före och det hedrar dem.
Det finns inget som slår att se och höra musiker som verkligen kan spela, så länge det som utförs berör.
Som vanligt levererar de på mycket hög nivå med ett undantag; James LaBrie. Han är definitivt en av mina favoritsångare och jag älskar hans röst men denna kväll håller den inte riktigt och han verkar lite oinspirerad. När jag tittade på deras turnéplan förstår jag varför. De har konserter nästan varenda dag och det måste ju fresta på rösten.
Hela konceptet är en helhetsupplevelse med ett mycket starkt, musikaliskt, litterärt och visuellt innehåll. Det förvånade mig inte att de fick stående ovationer efteråt
Allt är storslaget svulstigt, pompöst och mästerligt framfört och det är svårt att ta in upplevelsen. Jag kunde ändå inte motstå det och konserten lever kvar i själen ännu; flera dagar efteråt. Det finns nog en del fans som inte gick därifrån lika entusiastiska.
Jag är tacksam över att jag har en bred musiksmak och lyssnar en hel del på klassisk musik. Det breddar perspektiven. För det är som att lyssna på ett klassiskt verk eller en opera. Det visuella förstärker berättelsen och det blir en sublim upplevelse.
Jag kan i det litterära innehållet se en viss (kanske avlägsen) parallell till Rush:s epos 2112, som också gör upp med individens strävan efter konstnärlig frihet (men där slutar jämförelsen).
Jag blir mycket förvånad om The Astonishing inte kommer på DVD med stor symfoniorkester och (kanske) en stor kör. Det är som bäddat för det. Då är det läge att se det hela på en stor skärm med saftiga högtalare och kanonljud. Kanske kommer DVD:n att heta ”The Astonishing scored up” 
.
.
Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply