John Farnhams gamla klassiker ”You´re the voice” ljuder ur datorn när jag skriver detta. Det är en av mina favoritlåtar. Jag vill bara höra låten med långa intervall emellan ”för att hålla kvar förälskelsen i själva låten” Jag får fortfarande gåshud och tårar i ögonen när jag hör den. Låten släpptes under en svår tid i mitt liv, då min pappa var mycket svårt sjuk Kanske har det något med saken att göra.
Texten är ännu en av alla världsförbättrartexter; en uppmaning till oss att inte sitta tysta och passiva. Det slår mig att det gått 24 år sedan den spelades in och inte har världen blivit bättre sedan dess
Att det bara blir värre och värre hör vi ofta men på det hela taget tror jag inte att ”evolutionen” har klarat av att ändra på människans beteende nämnvärt de sista 50 åren. Det är bara dumt att tro något annat. Så fort går det inte. Historien upprepar sig hela tiden. Det är bara tragedierna som flyttar runt på vår jord och omständigheter som byter skepnad.
Albert Einstein lär ha sagt ungefär så här: ”Jag vet inte hur det tredje världskriget kommer att utkämpas… men jag vet att det fjärde världskriget kommer att utkämpas med pinnar och stenar.”
Vid ett besök på London dungeon för många år sedan tittade jag på olika tortyrredskap människor har använt sig av i olika syften. Miljön var kuslig och jag fick rysningar när jag gick runt i källarvalven. Besöket avslutades med the giljotine show, där vi fick bevittna en (fejkad) halshuggning. Precis när huvudet föll av släcktes ljuset och jag kände varm vätska, som stänkte på mina ben (jag hade kortbyxor). Det var otroligt effektfullt och gav riktigt obehagliga associationer.
Det fanns en ställning som man spände fast på huvudet. Sedan kunde man skruva på fyra olika skruvar och sakta deformera skallbenet. Det måste ha gjort fruktansvärt ont. Jag såg också en 16-liters och en 32-litersbägare med ett munstycke, som man spände fast över munnen. Man häller vatten i bägaren och offret tvingas att svälja och svälja tills…
Ett annat förfärligt redskap var en råttbur utan golv, som man spände fast över magen på offret. I den buren släppte man in en utsvulten råtta, som man stressade för att den skulle fly. Du kan gissa själv vilket som var det bästa alternativet för råttan att ta sig ut på och vilka valmöjligheter offret, med buren på magen hade, när de som hade satt dit buren ställde frågor. Gör som vi vill eller dö en förfärlig död. Hur kan människor utsätta en annan människa för något sådant och sova gott på nätterna.
”Mannaminnet är kort” brukar man säga och det är lätt glömma att ondska och maktbegär har följt människan i alla tider. Hur mycket vi än hänger oss till religioner eller politiska ideologier med aldrig så goda syften, är vi människor ofullkomliga och motsägelsefulla.
”I don´t have faith in faith. I don´t believe in believs. You can call me faithless. You can call me faithless. But I still cling to hope and I believe in love and that’s faith enough to me. That’s faith enough to me.” (Neil Peart).
Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply