Jag skrev tidigare om civilkurage och några tillkortakommanden; tre stycken närmare bestämt och tänkte nu berätta om ett tillfälle när jag som trettonåring hade mod att ingripa.. Allt är bevarat i mitt minne med mitt (barn)perspektiv på vad som hände. Tragiken kommer att tala för sig själv.
När jag var i skarven vid tonåren brukade jag och mina kompisar ordna disco för ungdomar i närområdet. Vi såg till att ha det senaste inom discomusik, funk och reggae. Discona var populära och det kom mycket folk. För entréavgiften och vinsten från vår servering köpte vi stereoutrustning och en massa skivor. Vi fördelade arbetsuppgifter mellan oss och vi turades om att vara Dj, dörrvakt, kassapersonal, cafépersonal samt att ha vakttjänst. I vakttjänsten ingick att ”patrullera” runt i bostadsområdet och se till att det inte var något busliv. Vi ville inte att grannarna skulle bli störda. På det hela taget var vi ansvarsfulla och välorganiserade.
Sista säsongen vi ordnade dessa discon märkte vi att det började spåra ur. Det började dyka upp ungdomar vi inte kände och en del av dem kom dit berusade. Det började bli svårt att hantera för oss. Inga vuxna var inblandade i vår verksamhet, trots att genomsnittsåldern på besökarna var 13 år.
En kväll hade det kommit dit några ungdomar som var stupfulla. Det var en tjej som var 15 år som hade utmärkt sig och varit utmanande bland annat för att hon var dyngrak. När jag var ute och patrullerade såg jag att det prasslade i några buskar och jag gick dit för att titta. När jag kom fram låg hon i buskarna med neddragna byxor. Mellan hennes ben stod en tolvårig pojkvasker med neddragna byxor redo för sin sexdebut. Som vittne hade han en tioårig pojke som satt och tittade på.
Jag blev flyförbannad och ryckte upp pojken. Sedan jagade jag iväg honom och den yngre från gården. De sprang för glatta livet samtidigt som han desperat försökte att knäppa sina byxor.
Sedan hämtade jag hjälp för att hjälpa den unga flickan hem. Hennes föräldrar blev förfärade när de såg sin dotter i det skicket. De fick en kort redogörelse om vad som hade hänt.
Jag insåg allvaret i händelsen ännu tydligare när det ringde en kriminalkommissarie och ville kalla mig till ett vittnesförhör. Han bad mig berätta lite om händelsen och vi kom överens om en tidpunkt att träffas.
Någon dag senare ringde han tillbaka och ställde in det hela. Jag tror att föräldrarna hade tagit tillbaka anmälan.
Denna händelse påminner mig om hur skör och vilsen tonårstiden kan vara och hur lätt det är välja fel vägar. Jag känner mig ändå stolt för att ha mod att förhindra ett ofredande, trots att jag var så ung. När jag med mitt vuxenperspektiv ser tillbaka och minns en tioårig pojke sitta och titta på när en pojke som är bara två år äldre försöker utnyttja en värnlös stupfull 15-årig flicka, blir jag bedrövad.
Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply