Förstå mig snälla du, så ska jag försöka förstå dig.
- Jag förstår inte vad du menar.
- Nej det är just det… Vi är inga helgon några av oss här på jorden och du är lika ofullkomlig som alla vi andra.
- Jag förstår inte vad du menar och förresten så sårar du mig.
- Förlåt mig. Det var inte min mening. Jag vill bara att du ska försöka förstå också.
- Det behöver du inte för nu skiter jag i det här.
- Men jag vill ju bara att du ska förstå mig.
- Jag förstår inte vad du menar.
- Nej…det är just det.
Att förstå en annan människa är inte lätt. Till att börja med ska vi förstå oss själva, vilket inte är lätt det heller. Är du själv sann mot dig själv? Förstår du motiven till dina handlingar och hur du beter dig mot andra? Förstår du att även du sårar andra ibland? Förstår du att du kanske kräver något av andra som du själv ger lite av?
Är du en person som lättvindigt känner tillit till en annan människa och gärna delar dina innersta tankar och känslor med andra? Förmodligen inte. Så är det nog för många människor.Tänk på att den enda sanna kärleken är att ge och att hålla sin tillit till hoppet om andras välvilja. Alla former av begär och krav är egoism. Många ägnar mycket kraft åt att kräva andras förståelse. Vi vill känna oss förstådda och längtar efter den där människan att spegla sig totalt i; den där personen som verkligen förstår oss. Hur många illusioner projiceras av förhoppningsfulla människor för att till slut lämna en fadd eftersmak när verkligheten hinner ikapp?
Under våra liv präglas vi av vår uppväxt och de utmaningar vi möter i livet. Genetiken spelar sin roll och står utanför vår kontroll. För de flesta av oss börjar vi tidigt i livet den mödosamma resan i att acceptera oss själva och vår ofullkomlighet. Vi ska foga in oss själva i olika sammanhang och miljöer och våga ta plats. Alla kämpar vi på olika mer och mindre raffinerade sätt med att söka bekräftelse från vår omvärld. Bekräftelsen kommer också men ofta inte i den skepnad vi hoppas på. Den har inte de nyanser vi själva behöver för att se den… eller så vågar vi kanske inte tro på den. All bekräftelse är inte positiv heller för den delen. Vi blir tillplattade och en del människor ”sätter oss på plats” av olika skäl. Ibland är det befogat men oftare djupt orättvist. Det är en del av att vara människa.Vi går fram i livet, instängda i oss själva, och vårt sanna jag slipper inte ut. Andra får inte ta del av vårt hela jag. Vi bär vår egen skyddsmur mot angrepp utifrån.
Tänk på följande mänskliga egenskaper:
Dåligt självförtroende, svag självkänsla, självhävdelsebehov, aggressivitet, elakhet, ondska, falskhet, själviskhet, trångsynthet, arrogans, misstänksamhet och intolerans. Hur hittar dessa egenskaper in i en människa och hur beter man sig mot andra när egenskaperna samspelar?
Jämför sedan med dessa egenskaper:
Gott självförtroende, bra självkänsla, vänlighet, kärleksfull, tillit, ärlighet, generositet, humor, glädjefull, omtänksam, lyhörd och öppen. Vilka egenskaper önskar du att människor omkring dig har?
Hittar du de dominerande egenskaperna hos dig själv i det första eller andra exemplet?
Förmodligen hittar du dig själv i båda men några, både positiva och negativa, egenskaper dominerar. Vill du möta vänliga förstående människor måste du börja med dig själv.
Det finns ett amerikanskt ordspråk som lyder: ” what goes around comes around”.
Just skyddandet av oss själva är det som fjärmar oss från att närma oss varandra. Vi har goda skäl att vara misstänksamma, då de flesta människor har upplevt svekfulla relationer med andra.
”Vem i hela världen kan man lita på”.
Jag kommer att tänka på berättelsen om Candide och hur han gick ut för att möta den bästa av världar, där allt var inrättat åt det bästa. I slutet av boken sitter han desillusionerad i sin trädgård. Kunigunda, kvinnan han varit så förälskad i, var inte så vacker som han föreställt sig och Pangloss, den livsfilosof som vandrat vid hans sida, hade predikat en livslögn. Det liv Candide mötte, när han blev landsförvisad av Kunigundas far Kungen, piskade lögnen ur honom. Nu var allt han hade en trädgård att vårda. Det bor nog en Candide i oss även om våra erfarenheter är av annan art med andra omständigheter. Livet är inte snällt mot någon. Det är bara att kämpa på och hoppas.
-Av generositet frågar jag dig ödmjukt; vill du dela mitt ok med mig? Ty det jag bär inom mig är mig övermäktigt.
- Javisst, bara du med värdighet bär mitt ok först;-)
Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply