Nisse och Nina var två unga nyblivna föräldrar, som hade köpt sin första bostadsrätt. Det var en tvårummare och i den trängde de tre in familjen. De hade möblerat ett tjusigt och påkostat hem. Nisse ”spottade i nävarna” och började snabbt att renovera badrum och kök. Det var inga enorma investeringar men arbetsamma. Trötta och utarbetade kämpade de nyblivna föräldrarna med att orka med renovering, yrkesarbete och framför allt föräldraskapet. Nisse blev under en tid sjukskriven för utbrändhet då det var mycket övertid på jobbet parallellt med allt arbete hemma. På något sätt höll de sig på banan och tyckte nu att lägenheten var för liten.De började gå på visningar och fastnade till sist för ett litet radhus, som de köpte. Möblerna kändes stora och klumpiga och de bestämde sig för att sälja rubbet, vilket de gjorde för en bråkdel av vad de köpt dem för. En ny maffigare bil hade de också skaffat. När de hade flyttat in började de genast att renovera radhuset från källaren upp till taknocken. Under samma tid renoverades en del av möblerna också.Tillvaron tärde på relationen och Nina var sjukskriven i perioder. De var överhopade med jobb både i yrkeslivet, föräldraskapet och på hemmaplan. De hade bestämt sig för att ta nästa steg och köpa en villa. Färgen hade precis torkat när det var dags för den första visningen av radhuset. Efter lite budgivning såldes huset med en hyfsad vinst som genast investerades i köpet av det nya huset.Det nya huset var bara några år gammalt och i bra skick. De kunde emellertid inte hålla fingrarna i styr utan samtliga ytskikt renoverades och en bastu byggdes. Nya fina möbler köptes och även en ny bil.I bekantskapskretsen handlade det mer om att de ville visa upp resultatet och de ville gärna visa hur långt de hade kommit. Trädgården fixades också till och många tusenlappar investerades i växter och fruktträd.Barn nummer två föddes och familjelivet tog ännu mer tid som skulle delas mellan renoveringa och förvärvsarbete. Efter ett par år köpte paret en skogstomt och planen var att bygga ett nytt hus, inreda det själva, stycka av tomten och sälja huset för att sedan beställa ett nyckelfärdigt hus på den andra halvan av tomten. Det blev ett enormt projekt och man fick kalla in hantverkare för att bli färdiga med huset. I början bodde familjen i en husvagn på tomten. Nisse slet med diverse hantverksjobb i huset samtidigt som han arbetade heltid. Golv skulle läggas, väggar fixas och el skulle dras. Mycket av arbetet fixade han själv. Nina skadade handen och blev långtidssjukskriven. Till sist stod huset äntligen klart och det var jättefint. Allt var nytt och tipptopp. Familjen hade dock fått betala ett pris. Mellan varven hade det frestat på i äktenskapet och barnen hann man inte riktigt med alla gånger. De bodde i huset i några år och bestämde sig sedan för att flytta till annan ort. Huset såldes och den slutliga vinsten på det hela blev lika stor som om de hade valt att bo kvar i sitt lilla radhus och istället satsat på att amortera bort lånet samt värnat om ett kärleksfullt familjeliv. De hade definitivt kunnat njuta av ett mer harmoniskt liv. Under sin bostadskarriär utsatte de sig för stora påfrestningar med perioder av sjukskrivningar och enorm arbetsbelastning. Man ska också betänka att tid är pengar och även förlorad arbetsinkomst p g a sjukskrivning. Duktiga så in i helsike var de med tanke på vilket enormt arbete de la ner på sina projekt och säkerligen lärde de sig en hel del också. Frågan är om det är värt mödan med tanke på det pris man ändå får betala med stora påfrestningar i familjelivet.
I ett annat liknande fall där ett par var besatta av att spekulera i bostäder, gjorde de på ett liknande sätt och mannen arbetade långa arbetsdagar. De hade gjort en affärsidè av det hela och renoverade och sålde bostäder. De var till och med inne på idèn att slå mynt av det hela utomlands och sålde därför både sitt totalrenoverade hus och allt sitt bohag. Det sistnämnda såldes för hälften av vad de själva hade betalat för det. Allt slutade tvärt med att mannen hastigt dog i en hjärtattack. Han arbetade ihjäl sig helt enkelt.
För egen del blir jag mest förundrad över att en del människor ”jobbar häcken av sig” för att kunna konsumera och skaffa sig allsköns prylar. Sedan kan man lättvindigt göra sig av med dem innan de är förbrukade och fortsätta att slita hund för att ersätta prylarna med nya. Det är inte en källa till lycka direkt utan snarare kapitalförstöring.
Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply